Frasse
Många har nog hört historien om Frasse och mig och den kan i vissa sammanhang vara lite uttjatad. Men idag hittade jag något som påminde mig om min och Frasses speciella stund och som inte får gå till spillo.
Frasse är en katt. Ibland bor Frasse, liksom jag, hemma hos Viktor. Molle bor också där ibland. Just denna gång tedde det sig så att Molle, jag och Viktor hade varit uppe sent och kollat på High School Musical och därefter hade jag och Molle avståndsskedat i bäddsoffan. Arla morgon väcks vi brutalt av att Frasse kommer och hälsar. Och jag menar verkligen hälsar: HELLLLOOOOOOOO!! Ett avgrundsjam med en innebörd helt enkelt. Yrvaket sätter jag mig upp och svarar artigt i samma tonfall: HELLLOOOO.. HELLLOOOO.
Molle får luft från ingenstans och säger: Varför tror du att katten kan engelska?
Jag: Men han sa ju hello..
Molle: Nej, han sa: MIAAAUUUHH.
(Ja, ni får lägga till egna ljudeffetkter här. Onomatepoetiska ord är bara funktionella till en viss gräns. Historien är även något sammanfattad, vill ni höra hela historien så kontakta mig via brev och/eller telegraf och/eller brevduva)
Länge har folk tvivlat, länge har folk retat mig, men jag har alltid varit övertygad; vissa katter kan prata. Nu äntligen efter 3 sekunders letande (varför letade jag inte tidigare?) har jag hittat beviset. Allt på internet är sant. Allt som har ett tröjtryck är sant.
Hey, hey, hey. Hold your horses.
Apropå udda föreläsare.. Jag går en spännade matematikkurs nu och till min förtjusning är min föreläsare underhållande. Alla ser inte det jag ser, men föreläsningarna blir så roliga som man gör dem. Andra föreläsningar är tråkiga så dem har jag börjat hoppa över.
Min matematikföreläsare kommer från Ryssland eller Vitryssland eller Ukraina eller Kazakstan eller möjligen Blekinge. I vilket fall som helst så bryter han, men jag förstår honom ändå. Han talar varmt och ofta om "härligheterna" och hur man spöar upp en volym. Sen har han lärt oss något otroligt bra (Varning! Risk för nördigheter och tekologhumor), man får dividera med 0. Men bara om man verkligen vill. Alla de gånger som jag velat har jag helt enkelt inte haft viljestyrkan.
En annan föreläsare (också matematik) gick alltid runt i tröjor med katter på. (För er som fattar; lite som Serial Killer, fast med katter).
En tredje föreläsare gör som hon i Yrrol:
"Är intermolekylär. Är..inter..moleylär.." (skriver på tavlan).
Han ler hela tiden och brukar skratta för sig själv titt som tätt under föreläsningarna. (Det gör ju inte hon i Yrrol)
"Är.. hehe.. intermolekylär. Är.. inter.. molekylär. hehe.."
Ibland går jag på hans föreläsningar.. De är tråkiga.
Min matematikföreläsare kommer från Ryssland eller Vitryssland eller Ukraina eller Kazakstan eller möjligen Blekinge. I vilket fall som helst så bryter han, men jag förstår honom ändå. Han talar varmt och ofta om "härligheterna" och hur man spöar upp en volym. Sen har han lärt oss något otroligt bra (Varning! Risk för nördigheter och tekologhumor), man får dividera med 0. Men bara om man verkligen vill. Alla de gånger som jag velat har jag helt enkelt inte haft viljestyrkan.
En annan föreläsare (också matematik) gick alltid runt i tröjor med katter på. (För er som fattar; lite som Serial Killer, fast med katter).
En tredje föreläsare gör som hon i Yrrol:
"Är intermolekylär. Är..inter..moleylär.." (skriver på tavlan).
Han ler hela tiden och brukar skratta för sig själv titt som tätt under föreläsningarna. (Det gör ju inte hon i Yrrol)
"Är.. hehe.. intermolekylär. Är.. inter.. molekylär. hehe.."
Ibland går jag på hans föreläsningar.. De är tråkiga.
En förslagslåda skulle banne mig funka!
Världsmetropolet har sina fördelar, typ att det är gångavstånd och cykelavstånd till mångt och mycket och att jag får bo själv utan att min familj lägger sig i allt jag gör (Hej, familjen. Hjärta på er!). Men sen finns det en himlarns massa nackdelar.. Typ det här att det bara finns ett av varje. En teater, en bio, ett H&M, ett trafikljus vilket man ger vägbeskrivningar efter. Jag blir lite galen.
Nyligen satt jag och spanade in vad kvällen skulle kunna bjuda på för skojsigheter, så jag (som den fysiskt aktiva människa jag är) gick in på sf.se och hittade guldklimpen "What ever works". Jag är en sucker för Woody Allens filmer plus att han som producerade Seinfeldt och spelar i "Curb Your Enthusiasm" och tillika innehar huvudrollen i denna film, han är min idol. Han heter Larry, ett namn värt en konung. Jag sitter ett tag och njuter över att folk faktiskt gör roliga filmer. Men! Ve och fasa!! När jag tittar på Linköpings (enda) biografs tablå upptäcker jag att bestämmarna för SF bestämt sig för inte visar guldkornet "What ever works" här i stan. Puckon, kollon, rikspuckon, rikskollon! Mah! Jag bli så ARG!
Jag ska tvinga dem ( Svea Rikes Riksdag eller kungen) att sätta upp en förslgslåda, så det blir lite ordning på det här stället.
Förslag 1: Visa What Ever Works på bio
Förslag 2: Skaffa mer mångfald. Det här suger juh.
Förslag 3: Utse Larry till kung.
Nyligen satt jag och spanade in vad kvällen skulle kunna bjuda på för skojsigheter, så jag (som den fysiskt aktiva människa jag är) gick in på sf.se och hittade guldklimpen "What ever works". Jag är en sucker för Woody Allens filmer plus att han som producerade Seinfeldt och spelar i "Curb Your Enthusiasm" och tillika innehar huvudrollen i denna film, han är min idol. Han heter Larry, ett namn värt en konung. Jag sitter ett tag och njuter över att folk faktiskt gör roliga filmer. Men! Ve och fasa!! När jag tittar på Linköpings (enda) biografs tablå upptäcker jag att bestämmarna för SF bestämt sig för inte visar guldkornet "What ever works" här i stan. Puckon, kollon, rikspuckon, rikskollon! Mah! Jag bli så ARG!
Jag ska tvinga dem ( Svea Rikes Riksdag eller kungen) att sätta upp en förslgslåda, så det blir lite ordning på det här stället.
Förslag 1: Visa What Ever Works på bio
Förslag 2: Skaffa mer mångfald. Det här suger juh.
Förslag 3: Utse Larry till kung.
Facebook, när du jobbat klart
Två gånger på samma dag fick jag roliga meddelande på jobbet. Jag funderar på att låta customer.vhswebform signa. Men upptäcker någon detta busstreck är det nog inte helt orimligt att jag blir varslad pga lågkonjukturen..
Det här fick jag i ett mail på jobbet...
I am happy to write this mail to you because the same guy and degree[BSC and MBBS] in which you said i am not qualified in your schools in Sweden , GOT ME ADMISSION IN HARVARD SCHOOL OF PUBLIC HEALTH WITH FULL SCHOLARSHIP.
SO Who is fooling who?i think its high time to stop all this bias and RACISM against my country in your admission process.
Anyway Thanks for giving me chance to apply though knowing fully your unscrupulous.
RE:
Dear student,
If you were not admitted, you are welcome to apply again next semester.
Regards,
Admission Service
(Om någon har missat det så jobbar jag på Antagningen, studera.nu ni vet)
| Check out my photos on Facebook Hi Customer.vhswebform, I invited you to join Facebook a while back and wanted to remind you that once you join, we'll be able to connect online, share photos, organize groups and events, and more. Thanks, Doh
See who else has invited you to Facebook:
|
| [email protected] was invited to join Facebook by Doh Gpr. If you do not wish to receive this type of email from Facebook in the future, please click here to unsubscribe. Facebook's offices are located at 1601 S. California Ave., Palo Alto, CA 94304. |
Det här fick jag i ett mail på jobbet...
I am happy to write this mail to you because the same guy and degree[BSC and MBBS] in which you said i am not qualified in your schools in Sweden , GOT ME ADMISSION IN HARVARD SCHOOL OF PUBLIC HEALTH WITH FULL SCHOLARSHIP.
SO Who is fooling who?i think its high time to stop all this bias and RACISM against my country in your admission process.
Anyway Thanks for giving me chance to apply though knowing fully your unscrupulous.
RE:
Dear student,
If you were not admitted, you are welcome to apply again next semester.
Regards,
Admission Service
(Om någon har missat det så jobbar jag på Antagningen, studera.nu ni vet)
Awesome!
Här i Ryd (Wöyd som man säger på östgötska) bor jag i ett möblerat slott om 20 kvm. Möblerna som fanns här var helt klart godkända och jag piffade till allt med min koola kristallkrona från IKEA. Men det finns en grej som har gjort att jag har ogillat mitt rum. Jag säger bara, om jag hade varit en sim från the Sims hade min "rummätare" blivit röd varje gå jag såg, satt, stod eller låg i min säng. Jag känner fjädrarna när jag vänder mig, min bäddmadrass är en millimeter tjock, så den håller inga lakan på plats!! Eftersom jag har ansett min säng som ett djävulsverk har jag spenderat mången nätter i Vickes bäddsoffa och i Mickis soffa (de ger mig mat också, det är lite som hotell ^^). När jag senast var på Brevik Kurs- och Lägergård insåg jag att även deras sängar var mer bekväma än min egen. Jag sov helt galet gott.
Men nu är det slut med att sova i sängen som Gud/Allah/Buddah/Vishnu/Oden/Kungen glömde. Jag har en ny säng. Den är inte sprillans ny, men den är mina nya bästa kompis. Den är så kool och grym att jag funderar på om jag ska ge den ett namn...
Den är stor också.
Men nu är det slut med att sova i sängen som Gud/Allah/Buddah/Vishnu/Oden/Kungen glömde. Jag har en ny säng. Den är inte sprillans ny, men den är mina nya bästa kompis. Den är så kool och grym att jag funderar på om jag ska ge den ett namn...
Den är stor också.
Våren, väl bekomme!
Igår var det förtjusande väder här i världsmetropolet och enligt min sollapande termometer var det så varmt som 11 ° C. Detta tyckte jag sannerligen var värt att fira. I min finaste pastellfärgade linne, i min mest klockformade beigea kjol och med mina flickigaste vita knästrumpor cyklade jag iväg i vårglansen. Till den som förfasas kan jag tillägga att jag även bar hudfärgade nylonstumpbyxor av bästa kvalitet. Skyddad mot kyla av min vinterkappa och skyddad mot olyckor av min cykelhjälm trampade jag in mot centrum, euforisk och således visslandes på "Rain Drops Keep Falling on My Head".
Trots mina vårkänslor kunde jag inte undgå att notera att flera människor tittade en gång extra när jag passerade dem. Till en en början kände jag mig smickrad och ansträngde sig för att cykla lite mer graciöst än vanligt. Sedemera insåg jag att mina medmänniskor snarare slängde extra blickar åt mitt håll för att förundras över den udda figur jag utgjorde. Cykelhjälm och knästrumpor, kärahjärtanes.
Här i Linköping finns det en lag som säger att de som skola bära cykelhjälm måste även bära en sportutstyrsel och gul reflexväst. Med andra ord finnes snarast ingen som skyddar sitt huvud när de cyklar i denna stad. Faktum är att i forna tider då brottslingar skulle straffas genom gatlopp fick de istället cykla med cykelhjälm och bli utskrattade av massorna. Straffen på medeltiden var sannerliga hiskeliga.
Jag, min hjälm och mina knästrumpor kommer att slåss för våra rättigheter och om inte det fungerar så kommer vi att starta en Facebookgrupp.
Trots mina vårkänslor kunde jag inte undgå att notera att flera människor tittade en gång extra när jag passerade dem. Till en en början kände jag mig smickrad och ansträngde sig för att cykla lite mer graciöst än vanligt. Sedemera insåg jag att mina medmänniskor snarare slängde extra blickar åt mitt håll för att förundras över den udda figur jag utgjorde. Cykelhjälm och knästrumpor, kärahjärtanes.
Här i Linköping finns det en lag som säger att de som skola bära cykelhjälm måste även bära en sportutstyrsel och gul reflexväst. Med andra ord finnes snarast ingen som skyddar sitt huvud när de cyklar i denna stad. Faktum är att i forna tider då brottslingar skulle straffas genom gatlopp fick de istället cykla med cykelhjälm och bli utskrattade av massorna. Straffen på medeltiden var sannerliga hiskeliga.
Jag, min hjälm och mina knästrumpor kommer att slåss för våra rättigheter och om inte det fungerar så kommer vi att starta en Facebookgrupp.
Bring it
Jag har öppnat mina ögon för Bodybuildingvärlden. Jag kan ju ogenerat medge att detta har lite med min Arnold The Governor-fascination att göra.
Jag skulle aldrig någonsin få för mig att börja lyfta skrot (som Arnold och jag brukar säga) och i motsats till vad denna artikel kanske antyder tycker jag att alla BodyBuilders är fula, plain and simple. Jag kan hursomhelst inte låta bli att fnittra förtjust när jag bläddrar i en Bodybuildingtidning.
En liten parentes här bara. Jag har de senaste dagarna skrivit ordet artikel/article miljontals gånger, så det slank sig in här med. Sneeky fucker. Det här ett inlägg, om det var någon som blev förvirrad.
Bodybuilders är lite eljest, de har jättemycket muskler. Jättemycket muskler Men vad har de musklerna till? Inte flytta tunga grejer, typ stenar eller så, inte heller donerar de sina kroppar till anatomistuderande.. Nej, nej, dessa stentuffa grabbar och brudar väljer att spänna musklerna.. Inte nog med det, de gör de insmorda i extremt mycket skimmrande brunkräm. Och i pyttesmå kläder.
De små kalsipperna som grabbarna struttar runt i har ett namn: posebyxa och vad som gör det hela mycket bättre är att det finns ett reglemente för utforminingen av posebyxan. No padding allowed, of course. Tävlingsposebyxans färg måste vara neutral, så då frågar jag mig självklart hur den här sidan går runt..
Underbart är också att det finns en gren som heter Posedown. Denna Guds gåva till folket går ut på att flera muskulösa tävlande ställer sig på en scen och när musik sätts på börjar poserandet för allt vad tygen håller. De tävlande försöker skymma varandra men samtidigt visa sina finaste muskler. När musiken tystnat överlägger domarna, en vinnare utses och denne har alltid en Muhammed Ali-aktig uppsyn...
Bodybuilding är uppenbarligen en "sport" som saknar självdistans. I like.
Jag skulle aldrig någonsin få för mig att börja lyfta skrot (som Arnold och jag brukar säga) och i motsats till vad denna artikel kanske antyder tycker jag att alla BodyBuilders är fula, plain and simple. Jag kan hursomhelst inte låta bli att fnittra förtjust när jag bläddrar i en Bodybuildingtidning.
En liten parentes här bara. Jag har de senaste dagarna skrivit ordet artikel/article miljontals gånger, så det slank sig in här med. Sneeky fucker. Det här ett inlägg, om det var någon som blev förvirrad.
Bodybuilders är lite eljest, de har jättemycket muskler. Jättemycket muskler Men vad har de musklerna till? Inte flytta tunga grejer, typ stenar eller så, inte heller donerar de sina kroppar till anatomistuderande.. Nej, nej, dessa stentuffa grabbar och brudar väljer att spänna musklerna.. Inte nog med det, de gör de insmorda i extremt mycket skimmrande brunkräm. Och i pyttesmå kläder.
De små kalsipperna som grabbarna struttar runt i har ett namn: posebyxa och vad som gör det hela mycket bättre är att det finns ett reglemente för utforminingen av posebyxan. No padding allowed, of course. Tävlingsposebyxans färg måste vara neutral, så då frågar jag mig självklart hur den här sidan går runt..
Underbart är också att det finns en gren som heter Posedown. Denna Guds gåva till folket går ut på att flera muskulösa tävlande ställer sig på en scen och när musik sätts på börjar poserandet för allt vad tygen håller. De tävlande försöker skymma varandra men samtidigt visa sina finaste muskler. När musiken tystnat överlägger domarna, en vinnare utses och denne har alltid en Muhammed Ali-aktig uppsyn...
Bodybuilding är uppenbarligen en "sport" som saknar självdistans. I like.
Slapdown
Inne i citykärnan händer många spännande saker, detta antagligen för Linköping är en så mångfacetterad stad.
Jag och "vän nr 2" var ute på klappjakt och inledde letandet på Åhléns. Vi stryker omkring i varuhuset och är nog mest intresserade av High School Musical 2-boken. Till vår stora besvikelse så beskrev den vår favvoscen helt fel, men man kunde ändå förnimma de kval Troy kände. Där står vi i godan ro när det helt plötsligt kommer fram en tjock liten kvinna i obestämbar ålder. Hon har mackglasögon, vit och väldigt osmickrande polotröja, dålig hy och vill ställa några frågor till oss "för hon kommer från folkhögskolan" eller något annat sånt där ställe..
-Känner ni till rörelsen "bla bla bla kristendom nykterhet bla bla"?
-Nej.
-Skulle ni vilja delta i några av våra studiecirklar? Vi har bla gjort en analys av filmen Du levande
-Nej.
-Ska TV ha mer "nykterhetsreklam"?
-Jo.. Nääe.. Gört.
-Anser ni att TV-programmet Big Power har en bra sändningstid?
-Huh? Det programmet har jag inte ens hört talas om..
(-Jag tror hon menar Big Brother..)
-Joo.. Går det fortfarande? Det är väl en bra sändningstid iaf.
-Och sen en fråga bara för statistiken skull. Jag behöver lite ålder och så. (Här tittar hon rakt på mig.. Blicken kommer snett nedifrån med andra ord) Hur gammal är du? 30?
-20...
- Hihihahahoho. Ja, det är så svårt att gissa..
Lycka
Igår lärde jag mig ett nytt bra ord. Gravidisera. Alla andra svenska ord verkar helt plötsligt överflödiga.
Out there in cyber space
Mina grammatiklektioner är helt klart värda att gå på. Föreläsaren är en rar man från Solna med kal hjässa och vitt kort helskägg. Han brinner verkligen för grammatik, man kan till och med se hur exalterad han blir av att säga ord som "rumsadverbial". Hans kroppsspråk är underbart, tänk er Magnus Härenstam blandat med Carl XVI Gustav och en nypa Pernilla Wahlgren. Som följd av hans grammatikentusiasm har jag börjat logga hans bästa uttryck (på de viktiga anteckningarnas bekostnad, naturligtvis).
"Den är länkad till olika sidor out there in cyber space"
Hon är down with the kids. Solklart!
Men det allra, allra roligaste var idag på grammatikföreläsningen. I min klass så går en sällsam kille. Kufen är lite datatjock och lite chipstjock och glider alltid runt med en ful vit skjorta med en utvättad svart t-shirt under. Han lufsar runt med sina glasögon och tycker om att adressera hela klassen. Vid flera tillfällen har han kommit in i klassrummet och högt utbrustit saker i stil med "Hello everybody, lovely day.". Eller den dagen då han och förläsaren gått fel och de tillsammans har letat sig fram till rätt sal. När kufen kliver in i salen slår han ut med armarna och säger högt "This is it. Everybody is awating our arrival it seems."
Igår var han frånvarande och idag kommer han instormande mitt i en föreläsning drygt en timme sent. Han är lite svettig och lite anfådd, antagligen för att han ha gått upp för trapporna. Han smäller i dörren när han stiger in och hela klassens yrvakna blickar vänds mot honom. Han tar sats, stäcker på sig och tittar på grammatikföreläsaren. Sen säger han med en brittisk accent som är tagen från movieland till föreläsaren: "Can I have a breef word with you please?"
Föreläsaren tittar på kufen och frågar om det är brådskande. Kufens svar blir då högt och med en uppenbar svald stolthet: "I'd like to discontiune my studies!" Läraren spinger ut för ett lyckt samtal. Slut.
En grammatisk citatbok.
"Subjektiv är något man talar om, predikat är något man tallar om"
(Jag tror han har sagt dettta sju gånger och vi har haft tre föreläsningar)
"Fraser har så många lager. De är som en lök som man kan skala och skala tills man gråter.."
"Det är så tydlig grammatik att nästan blinda kan förstå.. hehe."
(Om nykopierade föreläsningsantecknignar på konjunktioner)
"Hehe.. Grammatik är som ett fint Bordeauxvin. (Gör en kort paus och smackar lätt) Strävt i början men faller en i smaken efter ett tag, och dricker man för mycket somnar man. "
Som en parentes jag jag också berätta att en annan föreläsare berättade för oss att Linköpings Universitet använder sig av Urkund. Det är alltså ett program som kollar att man inte kopierat delar eller hela sitt arbete från någon internetsida. När denna relativt unga föreläsare på ett enkelt sätt skulle förklara hur Urkund fungerade sa hon. "Subjektiv är något man talar om, predikat är något man tallar om"
(Jag tror han har sagt dettta sju gånger och vi har haft tre föreläsningar)
"Fraser har så många lager. De är som en lök som man kan skala och skala tills man gråter.."
"Det är så tydlig grammatik att nästan blinda kan förstå.. hehe."
(Om nykopierade föreläsningsantecknignar på konjunktioner)
"Hehe.. Grammatik är som ett fint Bordeauxvin. (Gör en kort paus och smackar lätt) Strävt i början men faller en i smaken efter ett tag, och dricker man för mycket somnar man. "
"Den är länkad till olika sidor out there in cyber space"
Hon är down with the kids. Solklart!
Men det allra, allra roligaste var idag på grammatikföreläsningen. I min klass så går en sällsam kille. Kufen är lite datatjock och lite chipstjock och glider alltid runt med en ful vit skjorta med en utvättad svart t-shirt under. Han lufsar runt med sina glasögon och tycker om att adressera hela klassen. Vid flera tillfällen har han kommit in i klassrummet och högt utbrustit saker i stil med "Hello everybody, lovely day.". Eller den dagen då han och förläsaren gått fel och de tillsammans har letat sig fram till rätt sal. När kufen kliver in i salen slår han ut med armarna och säger högt "This is it. Everybody is awating our arrival it seems."
Igår var han frånvarande och idag kommer han instormande mitt i en föreläsning drygt en timme sent. Han är lite svettig och lite anfådd, antagligen för att han ha gått upp för trapporna. Han smäller i dörren när han stiger in och hela klassens yrvakna blickar vänds mot honom. Han tar sats, stäcker på sig och tittar på grammatikföreläsaren. Sen säger han med en brittisk accent som är tagen från movieland till föreläsaren: "Can I have a breef word with you please?"
Föreläsaren tittar på kufen och frågar om det är brådskande. Kufens svar blir då högt och med en uppenbar svald stolthet: "I'd like to discontiune my studies!" Läraren spinger ut för ett lyckt samtal. Slut.
Hej då Kufen, du kommer att vara evigt saknad.
Fack
Som människa så vill man ha ordning och reda. Man vill veta var man har saker och man vill självklart döma folk utifrån de fack man sätter dem i. Här i Östergötland har jag upptäckt ett helt nytt fack, nämligen Tokio Hotel- facket. Jag vet inte om namnet ger en riktigt klar bild av denna nya spännade kategori, men jag ska ge mig på ett försöka att förklara.
När jag menar Tokio Hotel menar jag inte emokids med mycket svart smink och fula benvärmare på armarna. Nej, jag syftar på håret. Här i Linköping finns ju många frisörer, så då kan man ju tänka att det borde finnas många frisyrer. Men icke. Det finns uppskattningsvis tre: Tokio Hotelfrisyren, fattig-student-som-inte-klipper-sig-frisyren och ett slags mellanting. Allt som allt tre frisyrer. Tokio Hotelfrisyren ser ut enligt följande: Lång och rak sned lugg klipp i något som jag antar ska lika istappar. Resten av håret är klippt kort och i etapper, det vaxas och sprayas upp så att det ser ut som om pojkens huvud reser ragg. Jag vet inte om någon känner igen denna tjusiga och kreatvia frisyrhistoria, men enligt min ringa mening är den inte allt för vacker. Speciellt inte i stora kvantiteter..
När jag tänker efter så finns det en speciell klädsel som tillhör denna frisyr. Oftast halvsäckiga jeans gärna med någon kedja som går från backficka till framficka. Sen en halvkool t-shirt (ofta lite sunkig och urtvättad) och en valfri munktröja över det. Skorna har jag inte studerat så innerligt som resten, men jag kan tänka mig att vissa kör på typ doc martens och andra glider runt i sneakers eller skaterdojor. Om de vill rättfärdiga deras val av frisyr så tycker jag att de kan cruisa i lackskor. För lackskor är alltid fint.
Detta mina vänner är alltså Tokio Hotel-facket. Östergötlands finest. Så här i slutet så inser jag att det inte är så mycket Tokio Hotel över det hela. Men å andra sidan.. får man chansen att pika Tokio Hotel, så ta man den gladeligen!!
Ja, vad kan då summan av kardemumman av denna inlägg vara? Vill jag bara visa på min excellenta perceptivitet? Eller är det här en sån där "slut-historia"? Eller ville jag skryta med att jag faktiskt kan ord som perceptivitet?!
Näe. Eller jo på alla tre egentligen. Men jag har tänkt mycket och rikligt på det här ett tag, och jag kan inte komma på 1. varför de frivilligt vill se ut så här, 2. hur männen ser ut i Stockholm. Tokio Hotelpojkarna upptar all min tankekraft, vi måste börja skjuta av dem, Och frisörerna som ger dem dessa frisyrer.. Människor! Fatta edra bössor och ut i Östergötland and go wild. Muthafukker!
I Tokio Hotel-facket ryms bara män äldre pojkar, givetvis.
När jag menar Tokio Hotel menar jag inte emokids med mycket svart smink och fula benvärmare på armarna. Nej, jag syftar på håret. Här i Linköping finns ju många frisörer, så då kan man ju tänka att det borde finnas många frisyrer. Men icke. Det finns uppskattningsvis tre: Tokio Hotelfrisyren, fattig-student-som-inte-klipper-sig-frisyren och ett slags mellanting. Allt som allt tre frisyrer. Tokio Hotelfrisyren ser ut enligt följande: Lång och rak sned lugg klipp i något som jag antar ska lika istappar. Resten av håret är klippt kort och i etapper, det vaxas och sprayas upp så att det ser ut som om pojkens huvud reser ragg. Jag vet inte om någon känner igen denna tjusiga och kreatvia frisyrhistoria, men enligt min ringa mening är den inte allt för vacker. Speciellt inte i stora kvantiteter..
När jag tänker efter så finns det en speciell klädsel som tillhör denna frisyr. Oftast halvsäckiga jeans gärna med någon kedja som går från backficka till framficka. Sen en halvkool t-shirt (ofta lite sunkig och urtvättad) och en valfri munktröja över det. Skorna har jag inte studerat så innerligt som resten, men jag kan tänka mig att vissa kör på typ doc martens och andra glider runt i sneakers eller skaterdojor. Om de vill rättfärdiga deras val av frisyr så tycker jag att de kan cruisa i lackskor. För lackskor är alltid fint.
Detta mina vänner är alltså Tokio Hotel-facket. Östergötlands finest. Så här i slutet så inser jag att det inte är så mycket Tokio Hotel över det hela. Men å andra sidan.. får man chansen att pika Tokio Hotel, så ta man den gladeligen!!
Ja, vad kan då summan av kardemumman av denna inlägg vara? Vill jag bara visa på min excellenta perceptivitet? Eller är det här en sån där "slut-historia"? Eller ville jag skryta med att jag faktiskt kan ord som perceptivitet?!
Näe. Eller jo på alla tre egentligen. Men jag har tänkt mycket och rikligt på det här ett tag, och jag kan inte komma på 1. varför de frivilligt vill se ut så här, 2. hur männen ser ut i Stockholm. Tokio Hotelpojkarna upptar all min tankekraft, vi måste börja skjuta av dem, Och frisörerna som ger dem dessa frisyrer.. Människor! Fatta edra bössor och ut i Östergötland and go wild. Muthafukker!
Frågar ni mig så röstar jag för att män går i kostym till vardags.
Och jag vill även utfärda en varning till pojkar och män i alla åldrar: jeans och skjorta - sååå 2007. Suit up or suit down..
Och jag vill även utfärda en varning till pojkar och män i alla åldrar: jeans och skjorta - sååå 2007. Suit up or suit down..
Jag tänkte.. Om ni ville hålla koll.
Det här är det jag gör i Linköping.. Jag söker lite jobb, jag tänker mycket på vad jag ska blogga om, facebookar och kollar på tv-serier. Ungefär en gång i veckan glider jag bort till universitetet och ritar lite i mitt block samtidigt som en rar farbror från Solna står och pratar grammatik. Ibland har jag tur och folk vill umgås med mig. Som när Ull och Molle ringde och bjöd mig på paj. Det var extremt gott. Eller Falalfapet med Molle och Viktor, falafel och alfapet i symbios. Och den gången jag träffade Mickis och Rasmums och vi strök omkring i Ikano. När Sandra och David kom till Linköping och hälsade på - oförglömmeligt. Och alla de gånger jag hängt med utbytesstudenterna. De är roliga. Just nu är många av dem bortresta, så för omväxlings skull pratar jag svenska med folk.
Och det här hände Viktors jetlaggade lillebror under en filmkväll..
Han somnade på hallgolvet och sen var Molle och Viktor i farten..
CykelFelix kunde inte fixa min cykel, för han fick inte tag på reservdelarna. Jag blev minst sagt ledsen i ögat. De utvägar som jag nu överväger är: 1. Cykelturken 2. En riktig cykelverkstad 3.Slänga cykeln i Stångån.
Och det här hände Viktors jetlaggade lillebror under en filmkväll..
Han somnade på hallgolvet och sen var Molle och Viktor i farten..
CykelFelix kunde inte fixa min cykel, för han fick inte tag på reservdelarna. Jag blev minst sagt ledsen i ögat. De utvägar som jag nu överväger är: 1. Cykelturken 2. En riktig cykelverkstad 3.Slänga cykeln i Stångån.
And the battle continues
Nyss pratade jag med en rar man vid namn Felix. Han var rar för att han sa att han skulle fixa min cykel (om det gick), mot en smärre betalning på 300 kr. Smart kille, han hade startat en cykelverkstad i studentområdet. Tjänar massor med klöver.. What do you say now frisörer?!?!
Världsmetropolet kör sitt eget race
Min mobiltelefon var på biografen, men är nu åter tillbaka i min trygga famn.
Jag har varit här i en vecka, men min inte-så-eminenta cykel har redan havererat. När jag skulle flytta hit så insisterade mor och far på att jag skulle ta mors gamla cykel eftersom den är mindre stöldbegärlig. Mindre stöldbegärlig är en eufemism till gammal. Eller som Kjerstin Dellert skulle sagt: mogen.
Linköping är ju som bekant en studentstad. Med studentstad menas att det finns många under 25 som super stenhårt, att konsumtionen pasta och krossade tomater är betydligt högre än i resten av landet och att det finns en sjuhelsikes massa cyklar. Då det finns en massa cyklar är sannolikheten att några av dessa går sönder stor. Borde det då inte finnas ganska många cykelverkstäder som kan tjäna kosing på studenternas trasiga hjärtan och cyklar? Grundläggande ekonomi liksom; efterfrågan och tillgång. Men världsmetropolet Linköping thinks otherwise, det kör sitt eget race.
Ett annat exempel på misslyckandet att förstå grundläggande ekonomi är mängden frisörer. För några dagar sedan klippte jag mig. Otroligt fint. En snygg page som man kan fluffa och grejer. Klippningen var en spontant infall och jag var således tvungen att leta reda på en bra frisör. Under min jakt slogs jag av hur många frisörer som finns i Linköping. Där gick jag, på en mindre gata i stan, och på en sträcka av två (små) kvarter låg tre frisersalonger. Uppskattnngsvis skulle jag säga att det i Linköping finns två frisersalonger per capita. Det finns verkligen frisörer överallt, snart måste man nog börja skjuta av dem.
Så, nu har jag ett hett tips till frisörerna i Linköping! Bli cykelreparatörer istället!
Jag har varit här i en vecka, men min inte-så-eminenta cykel har redan havererat. När jag skulle flytta hit så insisterade mor och far på att jag skulle ta mors gamla cykel eftersom den är mindre stöldbegärlig. Mindre stöldbegärlig är en eufemism till gammal. Eller som Kjerstin Dellert skulle sagt: mogen.
Linköping är ju som bekant en studentstad. Med studentstad menas att det finns många under 25 som super stenhårt, att konsumtionen pasta och krossade tomater är betydligt högre än i resten av landet och att det finns en sjuhelsikes massa cyklar. Då det finns en massa cyklar är sannolikheten att några av dessa går sönder stor. Borde det då inte finnas ganska många cykelverkstäder som kan tjäna kosing på studenternas trasiga hjärtan och cyklar? Grundläggande ekonomi liksom; efterfrågan och tillgång. Men världsmetropolet Linköping thinks otherwise, det kör sitt eget race.
Ett annat exempel på misslyckandet att förstå grundläggande ekonomi är mängden frisörer. För några dagar sedan klippte jag mig. Otroligt fint. En snygg page som man kan fluffa och grejer. Klippningen var en spontant infall och jag var således tvungen att leta reda på en bra frisör. Under min jakt slogs jag av hur många frisörer som finns i Linköping. Där gick jag, på en mindre gata i stan, och på en sträcka av två (små) kvarter låg tre frisersalonger. Uppskattnngsvis skulle jag säga att det i Linköping finns två frisersalonger per capita. Det finns verkligen frisörer överallt, snart måste man nog börja skjuta av dem.
Så, nu har jag ett hett tips till frisörerna i Linköping! Bli cykelreparatörer istället!
Hi, my name is..
Så här var min första dag i skolan.
Jag går upp 07.23-ish efter att ha snoozat liite för länge. Glider iväg till Universitet på min eminenta cykel och kommer svettig och gosig fram till Key-huset 08.30-ish. Jag upptäcker här någonstans att jag saknar en kroppsdel - mobilen, så jag vet egentligen inte alls hur mycket klockan är.
När jag kliver in i min uppropningssal så blir jag smått förvirrad. Framme vid tavla står en man och pratar engelska och rummet är fullsatt. Har jag läst fel någonstans och uppropet var vid 8 eller vad är det som händer?! Kool som jag är så hittar jag ingenstans att sitta utan får stå i dörröppningen. Det positiva med dörröppningen var dock att där fanns ventilationen, så jag slutar svettas ganska omgående och blir genast lite fräschare, och lite är ju bättre än inget alls. Sen kommer lite tråkigare grejer som upprop och föreläsare som presenterar sig och alla i klassen presenterar sig. Efter allt detta så är det fikarast. Jag passar på att rota igenom min väska igen i hopp om att finna min saknade kroppsdel. Sen på något magiskt sätt så börjar jag prata med någon. En kille som heter Henrik och hoppar mellan hus, Jag tror jag gjorde det smidiga movet och frågade honom hur mycket klockan var.. Han var väldigt lätt att prata med. Sen är det diagnostiskt prov. Sen var det lunch i sällskap med Henrik the house jumper och hans trevliga väninna. Av någon anledning så visar han sin legitimation för mig och jag slås av det underliga faktumet att han heter Henrik men signerar Henric. Killen kan med andra ord inte stava sitt namn..
Efter denna spännande lunch så var det högstadiegrammatik. Också kul..
Glo å glane
Idag har det inte hänt något. Men jag tog mig, efter en gigantisk omväg, in till centrum. Det mest spännande med att vara i centrum är att när man går i i butiker pratar folk med varandra. Om man har tur får man även ett Hejsan tillslängt sig. Det är inte talförmågan i sig som är spännande, utan det är hur de pratar. Östgötska. Mycket vackert. Jag tänker inte lura någon och säga att jag pratar rikssvenska, jag pratar stockholmska så grovt att Globen och Stadhuset ibland kommer utflygande ur min mun. Min favvoord är tydligen "såhär" och "faktiskt", vilka används frekvent.
Östgötska är den dialekt man ler i mjugg åt. Eller skrattar högt. Det är en dialekt man använder för att låta lejte äftörblejven. Men jag gillar den, den är mysig på något sätt. Det är som en kopp varm choklad på en kall vinterdag. Dock en kopp choklad som man skrattar åt. Jag kommer trilla dit hårt. Om en vecka kommer jag med lätthet och stor övertygelse om att jag fortfarande pratar stockholmska säga saker som fejnt och kejsse kattejn och gate upp å gate ner.
Jag har sett baksidan av att flytta till en ny stad. And it ain't pretty.
