Grandboss

Här i Bromma så finns alla de grejer som jag inte längre använder, men som på sin tid var väldigt creddiga. Nyligen upptäckte jag min gamla ipod, eller Guldklimpen som jag fyndigt döpt den till. Jag vet faktiskt inte när jag la in musik på den senast, men jag tänkte ge er ett urval från min ipod á la 2003 eller runt där någonstans..

Jag är lättövertalad. Snälla kom till Stockholm. Nej, jag kan inte. Snälla? OK.

Väl i händelsernas centrum åker vi till Greven och badar. När vi ligger där och solar i godan ro kommer det en snopp gående. Sen dök den också.  Trots att vi är fascinerade och förundrade bestämmer vi oss för att gå vidare. Hem till Greven. Greven har en hiss i sitt hus och det är alltid kul att åka hiss, alltså åkte vi hiss. Upp. När vi för nedfärden, kliver på hissen och trycker på knappen börjar den röra sig, men inte så länge. Det går inte att trycka på några knappar längre, hissen har fastnat.. Efter några panikslagana samtal till hissgubbarna bänder vi, med krafter som kan liknas vid Hulkens, upp dörren och tar oss ur.  Free at last! Man uppskattar verkligen frihet när man varit instäng i en hiss! 

Sen träffade vi en säker källa och fick info om att allas vår egen Calle-Fille har en båt som han använder när han raggar och att han skolkade alla sexualkunskapslektioner.


Stockholm, ack så vackra Stockholm.

Jag gillar att gå till frisören. Mest för att man blir lite snyggare efteråt. Not that I need it, of course.

Min friserska var, hursomhaver, helt underbar. Liksaså var salongen jag var på. Man skulle kunna tro att jag gillade det på grund av att friserskan var så trevlig och bra på att kallprata och erbjöd mig te och grejer ("grejer"), men nej.

Besöket inleds med den obligatoriska frågan hur jag hade tänkt mig min nya look. Friserskan lyssnar med ett halvt öra, abryter mig någonstans mitt i och säger: "Jag kommer att göra så här och sähär och sä här, och jag tycker vi ska ha blonda slingor till sommaren."  Inte mycket att säga till om där inte.. Jag godkänner dessa förslag (inte för att det hade spelat så stor roll om jag inte gjort det).

Vi sätter i gång med tvättandet  av håret och en annan kund i en annan stol prata hejvilt om sin Egyptenresa. Det är här någonstans jag inser att jag har hamnat i en riktig frisersalong. En frisersalong där nästan varje mening börjar med "amen, ja ba.." och där det viktiga samtalsämnena som längst håller i 2 minuter, sen är det nästa ämne om hur livet/semstern verkligen har blivit lättare för turister i Egypten nuför tin m.m..  Det är ingen som pratar med mig inte, utan båda friserskorna pratar med den andra gamla stamkunden. Yey! Men jag lärde mig mycket om Egypten dock..

När friserskan väl börjar klippa i min kalufs (vilket hon gör med stil och klass) märker jag hennes kläder. Kvinnan går i en (fejk?) läderkjol och tillhörande (fejk?) läderväst. Jag kan inte riktigt slita ögonen från den. Den här kreationen.. Det är jobbigt med helmatchade kläder, men när det är helmatchat i läder med väst då börjar jag tänka att friserskan kanske bär dressen ironiskt. När jag sitter där som bäst och funderar på om friserskan verkligen är typen som förstår ironi och faktiskt skulle kunna gå så långt att hon tillämpar det på kläder, säger friserskan: "Vad fint det blir. Jättefint." En frisyr som hon har valt.

Inser hon vad hon har sagt?

Lite senare vid slingningen: "Det är en fin färg det här, jättefin."  En färg som hon har valt.

Detta mina damer och herrar, det är en friserska i min smak. Inget snicksnack, bara raka puckar: Jag klipper dig och slingar dig, du blir fin tack vare mig. Jag gör ett bra jobb.Jag e fan bäst asså.

 

Väl i Linköping höjer jag alltid Östgötacorrespondenten till skyarna. Inte för att den innehåller bra journalistik eller för att den ger en nyanserad nyhetsblid, utan för att den har ett stort underhållningsvärde. Om man känner sig lite nere kan man alltid läsa Corren och skratta åt andras (läs journalisternas) misslyckanden. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

Men trots att Stockholm har pärlor som Dagens Nyheter, så finns det rötägg även i den vackra huvudstaden. Till exempel City. Nedan följer en länk till något som överträffar Corren med hästlängder, ja för att inte säga ubåtslängder.

Det är inte lätt när det är svårt by Fredrik Backman


Och utöver denna fina krönika så fanns i tidningen även Hiss och Diss, Ris och Ros. Eller som City har valt att kalla det: Ja och Nej.

Fredrik Backman listar följande

Nej - Rasism Ja - Jämställdhet

Ja, det här kommer bara vara underhållande för en noga utvald skara. Men ja.. Livet är hårt helt enkelt.



NF1-genen är känd och har lokaliserats. Man känner inte till den egentliga orsaken till NF1, men vissa faktorer tyder på att NF1-genen normalt fungerar som en så kallad tumörsuppressionsorgen.



Man ansåg tidigare att många i NF1 var psykiskt utvecklingsstörda i lindrig grad, men de flesta har en IQ som ligger inom det normala. Det har dock visat sig att det snarare gäller specifika inlärningssvårigheter, vilket gäller cirka hälften av alla barn i NF1.


Barn i NF1 beskrivs ofta som impulsiva och okoncentrerade och kan ha svårt att uppföra sig korrekt bland folk.


Eftersom alla organ kan drabbas av NF1, kan många läkare bli inblandade i behandlingen av den enskilde patienten. Det är bäst om denna behandling koordineras av en läkare som känner till sjukdomen.


For more information, please go to:
http://www.netdoktor.se/barn/?_PageId=682

Ja, jag har pillat lite på prepositionerna.