Grandboss

 Idag har det inte hänt något. Men  jag tog mig, efter en gigantisk omväg, in till centrum. Det mest spännande med att vara i centrum är att när man går i i butiker pratar folk med varandra. Om man har tur får man även ett Hejsan tillslängt sig. Det är inte talförmågan i sig som är spännande, utan det är hur de pratar. Östgötska. Mycket vackert. Jag tänker inte lura någon och säga att jag pratar rikssvenska, jag pratar stockholmska så grovt att Globen och Stadhuset ibland kommer utflygande ur min mun. Min favvoord är tydligen "såhär" och "faktiskt", vilka används frekvent.

Östgötska är den dialekt man ler i mjugg åt. Eller skrattar högt. Det är en dialekt man använder för att låta lejte äftörblejven. Men jag gillar den, den är mysig på något sätt. Det är som en kopp varm choklad på en kall vinterdag. Dock en kopp choklad som man skrattar åt. Jag kommer trilla dit hårt. Om en vecka kommer jag med lätthet och stor övertygelse om att jag fortfarande pratar stockholmska säga saker som fejnt och kejsse kattejn och gate upp å gate ner.

Jag har sett baksidan av att flytta till en ny stad. And it ain't pretty.