Jag tänkte.. Om ni ville hålla koll.

Det här är det jag gör i Linköping.. Jag söker lite jobb, jag tänker mycket på vad jag ska blogga om, facebookar och kollar på tv-serier. Ungefär en gång i veckan glider jag bort till universitetet och ritar lite i mitt block samtidigt som en rar farbror från Solna står och pratar grammatik. Ibland har jag tur och folk vill umgås med mig. Som när Ull och Molle ringde och bjöd mig på paj. Det var extremt gott. Eller Falalfapet med Molle och Viktor, falafel och alfapet i symbios. Och den gången jag träffade Mickis och Rasmums och vi strök omkring i Ikano. När Sandra och David kom till Linköping och hälsade på - oförglömmeligt. Och alla de gånger jag hängt med utbytesstudenterna. De är roliga. Just nu är många av dem bortresta, så för omväxlings skull pratar jag svenska med folk.

Och det här hände Viktors jetlaggade lillebror under en filmkväll..

The New Travels of Gulliver


Han somnade på hallgolvet och sen var Molle och Viktor i farten..

CykelFelix kunde inte fixa min cykel, för han fick inte tag på reservdelarna. Jag blev minst sagt ledsen i ögat. De utvägar som jag nu överväger är: 1. Cykelturken 2. En riktig cykelverkstad 3.Slänga cykeln i Stångån.

Don't make me angry. You wouldn't like me when I'm angry.

Today's topic will be in English kids. I had my second lecture today, but it wasn't particularly inspiring. Grammar isn't very inspiring. But it is something I need to practice as you all will notice.

Today I feel like blogging about one of life's great mysterys. The Hulk's clothes.

When Dr. David Banner is just David Banner he struts around in suits (since he's a metrosexual doctor), and when he wants to be more casual; he struts in jeans and a nice, clean shirt. How come, when David Banner gets angry and becomes the Hulk, he always wears jeans? I mean he must get angry at work, he's a scientist!

  Old school. The way we like our little Hulkie      The Hulk and his pants

But the biggets mystery of the Hulk is the tearing of the clothing, especially his pants. The Hulk always runs around destroying stuff and helping people without a shirt. Which is quite logical since David Banner is normal size and the Hulk is grande. But somehow his jeans fit. Well, not everywhere. Below his knees the jeans are tore like someone got berserk with a pair of sicssors. His calves must become humungus. But above the knee the jeans fit, although they are slightly tighter. Can anyone see the logic in this?! If anything the Hulk should be naked!! If he doesn't want to be naked David Banner should wear some very large underpants.



And yes, I would definetly pay to see a giant green man naked.  (A tip for Cirque du Solei)
And yes, this is a very important subject! For more info go to http://www.wikipedia.org/

And the battle continues


Nyss pratade jag med en rar man vid namn Felix. Han var rar för att han sa att han skulle fixa  min cykel (om det gick), mot en smärre betalning på 300 kr.  Smart kille, han hade startat en cykelverkstad i studentområdet. Tjänar massor med klöver.. What do you say now frisörer?!?!



Världsmetropolet kör sitt eget race

Min mobiltelefon var på biografen, men är nu åter tillbaka i min trygga famn. 

Jag har varit här i en vecka, men min inte-så-eminenta cykel har redan havererat. När jag skulle flytta hit så insisterade mor och far på att jag skulle ta mors gamla cykel eftersom den är mindre stöldbegärlig. Mindre stöldbegärlig är en eufemism till gammal. Eller som Kjerstin Dellert skulle sagt: mogen.  

Linköping är ju som bekant en studentstad. Med studentstad menas att det finns många under 25 som super stenhårt, att konsumtionen pasta och krossade tomater är betydligt högre än i resten av landet och att det finns en sjuhelsikes massa cyklar. Då det finns en massa cyklar är sannolikheten att några av dessa går sönder stor. Borde det då inte finnas ganska många cykelverkstäder som kan tjäna kosing på studenternas trasiga hjärtan och cyklar? Grundläggande ekonomi liksom; efterfrågan och tillgång. Men världsmetropolet Linköping thinks otherwise, det kör sitt eget race. 

Ett annat exempel på misslyckandet att förstå grundläggande ekonomi är mängden frisörer. För några dagar sedan klippte jag mig. Otroligt fint. En snygg page som man kan fluffa och grejer. Klippningen var en spontant infall och jag var således tvungen att leta reda på en bra frisör. Under min jakt slogs jag av hur många frisörer som finns i Linköping. Där gick jag, på en mindre gata i stan, och på en sträcka av två (små) kvarter låg tre frisersalonger. Uppskattnngsvis skulle jag säga att det i Linköping finns två frisersalonger per capita. Det finns verkligen frisörer överallt, snart måste man nog börja skjuta av dem.

Så, nu har jag ett hett tips till frisörerna i Linköping! Bli cykelreparatörer istället!

I-landsamputering

Jag var på bio med Sandra och David och lite folk. Vi såg Mammut; om ni någonsin ska se en film igen - se den. 
Efter bion fick jag skjuts hem av S-S och David och efter ett hjärtslitande adieu  skulle jag ta mitt pick och pack gå hem. Jag märker att något saknas. Min mobiltelefon saknas. Den låg inte i bilen, alltså borde den ligga kvar på biografen. Utan mobiltelefonen en hel natt och en hel förmiddag. Utan en klocka en hel natt och en hel förmiddag. Jag lider verkligen här.

Detta mina vänner kallar vi I-landsamputering.


Hi, my name is..

Så här var min första dag i skolan.

Jag går upp 07.23-ish efter att ha snoozat liite för länge. Glider iväg till Universitet på min eminenta cykel och kommer svettig och gosig fram till Key-huset 08.30-ish. Jag upptäcker här någonstans att jag saknar en kroppsdel - mobilen, så jag vet egentligen inte alls hur mycket klockan är.

När jag kliver in i min uppropningssal så blir jag smått förvirrad. Framme vid tavla står en man och pratar engelska och rummet är fullsatt. Har jag läst fel någonstans och uppropet var vid 8 eller vad är det som händer?! Kool som jag är så hittar jag ingenstans att sitta utan får stå i dörröppningen. Det positiva med dörröppningen var dock att där fanns ventilationen, så jag slutar svettas ganska omgående och blir genast lite fräschare, och lite är ju bättre än inget alls. Sen kommer lite tråkigare grejer som upprop och föreläsare som presenterar sig och alla i klassen presenterar sig. Efter allt detta så är det fikarast.  Jag passar på att rota igenom min väska igen i hopp om att finna min saknade kroppsdel. Sen på något magiskt sätt så börjar jag prata med någon. En kille som heter Henrik och hoppar mellan hus, Jag tror jag gjorde det smidiga movet och frågade honom hur mycket klockan var.. Han var väldigt lätt att prata med. Sen är det diagnostiskt prov. Sen var det lunch i sällskap med Henrik the house jumper och hans trevliga väninna. Av någon anledning så visar han sin legitimation för mig och jag slås av det underliga faktumet att han heter Henrik men signerar Henric. Killen kan med andra ord inte stava sitt namn..

Efter denna spännande lunch så var det högstadiegrammatik. Också kul..


Dagens outfit

Jag kände ett begär att modeblogga lite idag. Det var lite av ett kall till och med. Mössan är i äkta koskinn och tröjan är bara en illusion. Sminket är från Akne.


Well, hello stranger



Äkta Vivienne Westwood.
















Glo å glane

 Idag har det inte hänt något. Men  jag tog mig, efter en gigantisk omväg, in till centrum. Det mest spännande med att vara i centrum är att när man går i i butiker pratar folk med varandra. Om man har tur får man även ett Hejsan tillslängt sig. Det är inte talförmågan i sig som är spännande, utan det är hur de pratar. Östgötska. Mycket vackert. Jag tänker inte lura någon och säga att jag pratar rikssvenska, jag pratar stockholmska så grovt att Globen och Stadhuset ibland kommer utflygande ur min mun. Min favvoord är tydligen "såhär" och "faktiskt", vilka används frekvent.

Östgötska är den dialekt man ler i mjugg åt. Eller skrattar högt. Det är en dialekt man använder för att låta lejte äftörblejven. Men jag gillar den, den är mysig på något sätt. Det är som en kopp varm choklad på en kall vinterdag. Dock en kopp choklad som man skrattar åt. Jag kommer trilla dit hårt. Om en vecka kommer jag med lätthet och stor övertygelse om att jag fortfarande pratar stockholmska säga saker som fejnt och kejsse kattejn och gate upp å gate ner.

Jag har sett baksidan av att flytta till en ny stad. And it ain't pretty.


Första gången

Här är problem som jag aldrig riktigt stött på tidigare.. Hur lång tid tar det att cykla till centrum? Hur långt är det egentligen? Vart ligger stora torget från Ryd sett? Varför hittar jag till allt om jag åker från Tannefors?! 

I like to move it

Ja, nu är jag här i Linköping. Världsmetropolet Linköping. Jag bor i ett studentområde som heter Ryd, spännande nog så bodde min  käraste far här i närheten när han pluggade här. Han passade också på att berätta det för alla mina korrdiorskollegor när jag stod och packade upp.. Ja.. Pinsamt.

Om vi tar allt från början. Det är ju viktigt att jag dokumenterar i minsta detalj här.
Dagen började med ett telefonsamtal till Studentbostäder. Gick helt smärtfritt, nycklen gick att hämta ut närsomhelst underdagen innan kl 17. Hurra! Sen bar det av. Åka bilen, åka bilen, åka bilen. Tanka. Bilbatteriet dör. Lägligt. Fixa. Åka bilen. Humor på hög nivå faktiskt.

Den blödde tills den dödde.


Väl i Linkan (som vi insatta säger) hämtades två nycklar ut. Vem som ska få äran att ha extranycklen är inte bestämt ännu. Packa upp, det första som sattes upp var gardiner. Blommiga gardiner. Sen är det blommiga lakan, blommig kimono, blommigt porslin, blommig handduk. Och sist men inte minst en Benjamin fikus. Ganska neutralt med andra ord. Efter denna blomsterfest var det dags att lura far på pengar. Vi åkte till affärn och handlade massor med konserver och annat nyttigt.  Gratis är gott som en annan skulle uttryckt det.

Sen klipptes min 20åriga navelsträngen och far åkte tillbaka till Sverige. Men jag var inte ensam så länge, för efter ett tag kom Mickis hit och drack thé och pilla på internet. Efter vi var färdigpillade med internet (för stunden, man kan aldig få för mycket av internet) gick vi i ca 1 minut tills vi var framme vid studentpuben Herrgårn. Där fann vi de gamla gymnasielirarna Thor och Visser. De är för ulligulliga!! Skönt att ha dem i närheten :D

Ja. Det var en flyttdag det. Kom gärna och hälsa på :) Avloppen i badrumen kanske luktar lite illa, men det är inget som smittar.  

Min megaälskade kobadmössa!! Kärlek!


Välplanerat

Jag är på väg hemifrån. Vägarna leder mig till ett 20 kvm studentrum i  Linköping. Världsmetropolet Linköping. Imorgon bär det av och jag är i full färd med att packa, det är bara alla mina kläder och alla mina skor och allt mitt smink kvar nu. Typ allt med andra ord. Men jag känner ändå att jag har full kontroll på situationen, jag har ju till och med kollat upp när jag kan hämta ut nycklarna till min lyxlya; varje vardag efter 12.00. Men paranoid som man är (och för att ytterligare skjuta upp packandet) kollar jag en andra gång när kan hämta ut nycklarna. Jag känner hur paniken stiger då jag läser: första vardagen varje månad efter kl 12.00. Allt känns helt plötsligt väldigt oplanerat.

Hur ska detta gå? Uppropet är på onsdag och jag har redan betalat hyran för januari månad. När studentbostäder ringde mig  och jag sa att jag skulle komma precis innan terminsstarten  hördes jag inga protester. Utöver detta så fick jag kontraktet den 2:a januari, vilket råkar vara den första vardagen i januari. Ni ser att jag försvarar mig här och förbereder mig inför ett spännande telefonsamtal med någon på studentbostäder. Hur som helst är min puls lite högre än vanligt..

Bungyjump got nothing on misinterpretation.. Or dyslexia


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0