Fo' real! Tribute to the Onde Grytan
Jag och min syster delar bästa vän, men ska jag var helt ärlig så träffades de först.. Evas pappa betalade veckovis en tjuga till min syster för att umgås med henne. Jag, som det Lagerlöf-fan jag är, wanted a piece of that action. Året var 1998 (eller kanske 1999) och jag kallades fortfarande för Becka.
Vi sov över hos varandra nästan varje helg, jag hade tillochmed en uppsättning lakan hemma hos Eva. Eva hade också en uppsättning lakan hemma hos oss, de lakanen var bajsbruna. Evas och min vänskap blev djupare när vi upptäckte ett gemensamt intresse: *NSYNC. Ja, det är pinsamt. Vi lyssnade jämt på deras skivor, jämt, och när Eva någon jul fick Popodessey dvd:n gjorde vi inte så mycket annat än att titta på den. Sen hittade vi också lite filmer med bandmedlemmarna i, typ On the Line och Model Behavior. Timberlake är nog mäkta stolt över Model Behavior, men vem skulle inte vara det?
Eva och jag är ju (lite) skruvade och på något sätt lyckades vi bli Den Onde Grytan och Den Fule Filosofen. När vi sedan blev lite äldre och mognare och började gymnasiet tillsammans kom vi nog över pojkbandhysterin, men jag kinesade fortfarande ofta hemma hos Eva. Detta betalades självklart i natura - sconesbakning på hög nivå!! Grytan och Filosofen kommer också alltid att finnas kvar, some things last forever..
Jag har en vän, the vän. Nu är hon i York och därför jag känner mig ofullbordad. Hon är mitt stöd, min mentor, min kurator och mitt livs kärlek (tillsamman med Sean Connery, Hugh Jackman, Peter Settman och Dr. David Banner). Men framför allt: Eva är en del av mitt hjärta och min själ, och det kommer hon allltid att vara!
Blindträff
För ett tag sedan var jag på en blind date. Jo, det är genant, men sant. Siluett och hennes karl kom upp till den ack så fina staden Linköping, de båda och ptak och hennes långskånk skulle på ristorante och bad mig följa med. Efter detta förslag smusslade de även in: Och du vill väl gärna ha en blind date också?
Mitt svar?
- Bangar inte!
Jag kommer inte att berätta om några heta stunder, för det fanns inga. Däremot finns det andra spännande saker med blindträff. Till exempel, när jag var ung och fortfarande inte hade börjat högstadiet, varnade min mamma mig alltid för främmande män. Jag fick inte åka med i deras bilar, jag fick inte smaka på deras godis, jag fick inte leka med deras sprutor och jag fick inte svara i telefonen när de ringde. Så var det bara. Självklart var detta för att skydda mig mot alla de faror som lurade och applåder till min ömma moder, för det här beteendet sitter kvar än idag. Kalla det överlevnadsinstinkt eller kalla det social fobi, i vilket fall som helst så strider många instinker mot att sätta sig ned och äta med en främmande man. Jag menar, han kan ju ha förgiftat maten. Han och kocken är säkerligen tillsammans i maskopi. På blindträffar kan allting hända.
Sak samma att blindträff ofta är fyllda med pinsamma tystnader och en gigantisk hög med falskklingande fnitter, de är roliga. Det roliga med dem är dock att ordet blindträff får fart på mitt associationscentra (om det nu finns ett sånt). Blindträff blir blindgångare blir bom blir nitlott.
Blindträff är lika med nitlott. Men det viktiga är inte att vinna utan att deltaga.
Mer Peter åt folket!
Peter har kommit tillbaka in i mitt liv igen. Ja, jag vet att det är lite ironiskt att han har samma namn som sin föregångare, men what to do, what to do? Peter brukar vanligtvis komma hem till mig på fredagar och på något sätt spelas det alltid musik och man sjunger med och stämmningen är bara mysig och alldeles underbar. Jag blir helt pirrig bara av att tänka på det! Det har visat sig att Peter är en lustigkurre också, han skämtar jämt och med sina yviga armgester får mig alltid att visa de små skrattgroparna. Det sköna med min nya favvis är att han dessutom brukar ha med sig lite vänner: Putte och han den där andra killen som jag aldrig kommer ihåg vad han heter. Självklat bli jag alltid extra glad när han har med sig schyssta lirare, men det händer ju ganska ofta att han har sällskap av flickor med talanger (...) istället.
Tidigare har På spåret varit en vän på fredagskvällen för alla väna kattanter, men jag tror banne mig Peter har vunnit över dem till sin sida med sin charm och dashing looks. Kattanterna vill nog, liksom jag, bara sitta hemma och mysa med Peter en fredagkväll. Och inte ska väl jag missunna dessa katters skyddshelgon min fredagstillfredställelse. Peter is up for grabs! You go get him!
*Håller på*
*lyssnar*
Hon är ett geni; conscious levän, krejsä! Jag ska helt klart byta min amerikanska accent till en fransk-kanadensisk.
Det här mina vänner, det är guld!
*kjamiizzar*
Slut
Jag erkänner mer än villigt att jag inte har kollat på Meldoifestivalen (ännu..). Det jag vet om Melodifestivalen är det som jag läst på löpsedlarna och denna Expressiga artikel som jag snodde från en annan blogg.
Helt klart något som hade kunnat vara mitt eget verk.
Slut
Television and society
Jag måste erkänna att jag är lite förtjust i Carl Bildt, eller Calle Bille som vi invigda kallar honom. Men han är också ett riktigt praktarsel, svinig som få. Ska jag vara helt ärlig så får jag ibland impulsen att skjuta av honom, liksom man gör med älgar. Men någonstans kan jag inte låta bli att smälta lite när jag ser honom i TV eller hör någon prata om honom.
Igår var Calle Bille var gäst på programmet som går efter "På spåret". I publiken satt MUF och resten av det moderata partiet. Ovationerna när Calle klev in i studion var skrattretande långa, skratten för hans torra skämt och skratten för hans torra svar kändes rätt obehagliga. Min slutsats av MUF:s starka entusiasm till Calle Bille är att han har ett entourage. Ett entourage som följer honom och scoutar folk (läs MUFare) som kan vässa Calle Billes image som folklig och som en allmänt kul typ.
Jag har härmed följande förslag till MTV Sverige: Why not make a reality show of Calle Bille and his entourage? Det är en garanterad hit!
ytterligare info..
Jag ska skriva en essä på 300 ord om television and society. Like taking baby from a candy, SIR!
Korea och Brevik, hand i hand.
Sydkorea är ett av de länder där de har speglar vid tunnelbaneperrongerna, men utöver detta så är invånarna väldigt artiga och trevliga, speciellt i butikerna. Tänk er att ni går in i en butik, butiksbiträdet tittar lite förundrat på dig (du är ju inte asiat liksom). Butiksbiträdet säger sen något, du och dina vacklande koreanskakunskaper uppsnappar detta som ett hej. Din koreanska är ju inte vad den har varit, så du härmar biträdet och känner dig minst lika artig och väluppfostrad som vilken asiat som helst. Ett snubblande koreanskt hej. Denna procedur sker i princip varje dag i tre veckor.
De säger inte hej i de koreanska butikerna, de säger välkommen.
This just in from världsmetropolet Linköping: Någon satt i godan ro och anmälde sig till ledarstaben till Breviks sommarläger. Fyllde i det fina formuläret; namn, adress, vad jag har jobbat som, vad jag vill jobba som (rangordnat från 1 till 3), sparade det, bifogade det i ett mail, skrev ett litet tillägg om vilken period jag ville jobba och ett snitsigt "med vänliga hälsningar". Skickar till kontakten "Brevik".
Kontakten "Brevik" är kontakterna "Brevik" dvs. lite av de folket som jag har jobbat med de senaste somrarna.
Till de lyckliga få: God läsning!
Revolver
Nu har den äntligen återvänt! El cyclo del skräpo har återvänt till min ägo. Inte så muchas skräpo längre..
Jag skulle vilja tacka Cykelturken som fixade el cyclo och alla som har hjäpt mig genom denna svåra tid av bussar och promenader. Sist, men självklart inte minst, vill jag tacka de högre makterna som tilldelade mig denna utmaning..
Ha den äran på födelsedagen
Som inledning på den stora dagen blir jag väckt av en råmande katt vid 9 på morgonen. Jag är helt övertygad om att katten jamade "Hello!!" två gånger, men Molle och Viktor var lite tevksamma till detta. Men jag tänkte att om mirakel inträffar är ju Alice födelsedag ett logiskt val. Hela hon är ju ett fantastiskt mirakel. Jag menar se bara på hennes humor, hennes fantastiksa moves, hennes lyhördhet, hennes coolhet och hennes outsinliga visdom.
Födelsedagsfirande fortsattes sen med "So you think yo can dance", vilket tittades på med Alice i tankarna. Efter det blev det lite High School Musical, vilket råkar vara Alice favoritfilmer. Jag vet att hon bara älskar Bet on it med Zac Efron. Sången är så fin, men det är framför allt dansen hon älskar. Zac Efron lyckas verkligen förmedla frustrationen och kvalen hans karaktär lider. Speciellt när han gör piruetter.
Efter movietajm så var det pietajm. Blåbärspaj till Alice. Smulpaj, med smulad deg och allt. Dock hittade vi inga födelsedagsljus, men födelsedagspajen var god. Tack Alice. Till supé så var det libanesiskt tema. Och drinkparaplyn användes för att ge lite födelsedagsstämmning.
Jag vill tacka älskade Alice innerligt för att jag fick fira hennes tjugonde födelsedag på detta underbara vis!
Don't make me angry. You wouldn't like me when I'm angry.
Today's topic will be in English kids. I had my second lecture today, but it wasn't particularly inspiring. Grammar isn't very inspiring. But it is something I need to practice as you all will notice.
Today I feel like blogging about one of life's great mysterys. The Hulk's clothes.
When Dr. David Banner is just David Banner he struts around in suits (since he's a metrosexual doctor), and when he wants to be more casual; he struts in jeans and a nice, clean shirt. How come, when David Banner gets angry and becomes the Hulk, he always wears jeans? I mean he must get angry at work, he's a scientist!
But the biggets mystery of the Hulk is the tearing of the clothing, especially his pants. The Hulk always runs around destroying stuff and helping people without a shirt. Which is quite logical since David Banner is normal size and the Hulk is grande. But somehow his jeans fit. Well, not everywhere. Below his knees the jeans are tore like someone got berserk with a pair of sicssors. His calves must become humungus. But above the knee the jeans fit, although they are slightly tighter. Can anyone see the logic in this?! If anything the Hulk should be naked!! If he doesn't want to be naked David Banner should wear some very large underpants.
And yes, I would definetly pay to see a giant green man naked. (A tip for Cirque du Solei)
And yes, this is a very important subject! For more info go to http://www.wikipedia.org/
I-landsamputering
Jag var på bio med Sandra och David och lite folk. Vi såg Mammut; om ni någonsin ska se en film igen - se den.
Efter bion fick jag skjuts hem av S-S och David och efter ett hjärtslitande adieu skulle jag ta mitt pick och pack gå hem. Jag märker att något saknas. Min mobiltelefon saknas. Den låg inte i bilen, alltså borde den ligga kvar på biografen. Utan mobiltelefonen en hel natt och en hel förmiddag. Utan en klocka en hel natt och en hel förmiddag. Jag lider verkligen här.
Detta mina vänner kallar vi I-landsamputering.
Dagens outfit
Jag kände ett begär att modeblogga lite idag. Det var lite av ett kall till och med. Mössan är i äkta koskinn och tröjan är bara en illusion. Sminket är från Akne.
