Det låter som en finsk ö fast med ett R framför..
Jag har insett att jag verkligen är bra på att hålla mina löften. Fööör.. när jag gick i lågstadiet och man hängde i klassrum med bänkar och bilder som man ritat själv på väggarna, då kom det en farbror till oss (han hette inte Roland, men det hette polisen som drog trafikinfo för oss i högstadiet) och skulle berätta om något.. Typ el. Vi fick veta hur man dör av en elchock och annat matnyttigt som man behöver veta som 8-åring. Men innan farbrorn började sin föreläsning så fick han oss att lova en sak, vi skulle lova att aldrig ha sönder en gatulykta/lampa, speciellt inte de i tunnlar. Jag kommer inte ihåg varför vi inte fick göra det, men det fick vi inte.
Jag lovade dyrt och heligt, så nu om jag skulle bli utmanad på någon vild duell där det gällde att ha sönder så många gatlyktor som möjligt skulle jag vara tvungen att neka utmanaren. Synd.. riktigt synd..
För övrigt så lät Roland mig göra ett blåstest i högstadiet, framför en publik.
Ja, nu kanske ni undrar vart jag ville komma med det här inlägget. Ingenstans. Jag har som oftast ingen poäng.. Men sammanhanget kräver kanske att jag gör ett försök:
Vad roligt det var när farbröder kom och berättade om grejer när man gick i grundskolan och vad det har påverkat våra liv och beslut. Tänk vilken gatulyktmarodör jag hade varit annars..
Kommentarer
Trackback
