Med bokstavskombination
Som ni kanske förstår har jag återfått min fräsiga bärbara dator, pimpad med en sprillans ny laddare.
Jag har självklart inte gjort någonting alls under den tid som jag har varit avkopplad från cyberspace.
Idag upptäckte jag däremot att min granne är lite konstig och att jag är oartig mot honom. Han är barndomsvän med S-S och läser något skumt program, typ ekonom. Anledningen till att jag inte riktigt vet vad han pluggar är att jag slutar lyssna när han pratar. Oartigt. Anledningen till att jag slutar lyssna när han pratar är för att han pratar otroligt mycket. När man har hamnat i en skön dvala och bara hör honom som bakgrundsljud säger han plötsligt något som följs av ett skratt som endast kan likas med den astmatiske nördiga killens skratt i alla Hollywoods tonårsfilmer. Han skrattar verkligen jättehögt. Brutalt ryckt från sin dvala ler man artigt åt ett skämt man inte hört, men som säkert är så dåligt att det inte ens är värt att le åt. Sedan maler han vidare. Evil, pure evil!
En stilla vårdag försökte jag göra min ömma moder stolt och faktiskt lyssna på vad han på hjärtat; jag satt framför TV:n och tittade på något askoolt program, typ Knight Rider, han satte sig i soffan brevid mig med en tidning. Han säger något och jag sliter blicken från the Hoff's fluff och frågar artigt vad han läser.
"En tidning om upphandlingar. Bara upphandlingar."
Jag har självklart inte gjort någonting alls under den tid som jag har varit avkopplad från cyberspace.
Idag upptäckte jag däremot att min granne är lite konstig och att jag är oartig mot honom. Han är barndomsvän med S-S och läser något skumt program, typ ekonom. Anledningen till att jag inte riktigt vet vad han pluggar är att jag slutar lyssna när han pratar. Oartigt. Anledningen till att jag slutar lyssna när han pratar är för att han pratar otroligt mycket. När man har hamnat i en skön dvala och bara hör honom som bakgrundsljud säger han plötsligt något som följs av ett skratt som endast kan likas med den astmatiske nördiga killens skratt i alla Hollywoods tonårsfilmer. Han skrattar verkligen jättehögt. Brutalt ryckt från sin dvala ler man artigt åt ett skämt man inte hört, men som säkert är så dåligt att det inte ens är värt att le åt. Sedan maler han vidare. Evil, pure evil!
En stilla vårdag försökte jag göra min ömma moder stolt och faktiskt lyssna på vad han på hjärtat; jag satt framför TV:n och tittade på något askoolt program, typ Knight Rider, han satte sig i soffan brevid mig med en tidning. Han säger något och jag sliter blicken från the Hoff's fluff och frågar artigt vad han läser.
"En tidning om upphandlingar. Bara upphandlingar."
Kommentarer
Trackback
