Grandboss

En gång för länge sedan i landet Sydkorea hände en spännande grej. Flera gånger. 

Sydkorea är ett av de länder där de har speglar vid tunnelbaneperrongerna, men utöver detta så är invånarna väldigt artiga och trevliga, speciellt i butikerna. Tänk er att ni går in i en butik, butiksbiträdet tittar lite förundrat på dig (du är ju inte asiat liksom). Butiksbiträdet säger sen något, du och dina vacklande koreanskakunskaper uppsnappar detta som ett hej. Din koreanska är ju inte vad den har varit, så du härmar biträdet och känner dig minst lika artig och väluppfostrad som vilken asiat som helst. Ett snubblande koreanskt hej. Denna procedur sker i princip varje dag i tre veckor.
 
De säger inte hej i de koreanska butikerna, de säger välkommen.  



This just in from världsmetropolet Linköping: Någon satt i godan ro och anmälde sig till ledarstaben till Breviks sommarläger. Fyllde i det fina formuläret; namn, adress, vad jag har jobbat som, vad jag vill jobba som (rangordnat från 1 till 3), sparade det, bifogade det i ett mail, skrev ett litet tillägg om vilken period jag ville jobba och ett snitsigt "med vänliga hälsningar". Skickar till kontakten "Brevik".

Kontakten "Brevik" är kontakterna "Brevik" dvs. lite av de folket som jag har jobbat med de senaste somrarna.
Till de lyckliga få: God läsning!